Stockholm 2011-05-19

DJURGÅRDEN-LILLA VÄRTANS MILJÖSKYDDSFÖRENING

DLV, c/o Per Olof Fredriksson, Sandhamnsgatan 12, 115 40 Stockholm, www.dlv.se email: pofredriksson@live.se

Länsstyrelsen i Stockholms län

Genom Stockholms miljö- och hälsoskyddsnämnd

Box 8136
104 20 STOCKHOLM

Överklagande av miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut $16 den 12 april 2011 att lämna två anmälningar, från AB Fortum Värme samägt med Stockholm stad, om ändring av tillståndet för Värtaverket utan åtgärder Dnr 2011-480; 2011-482.

 

Djurgården – Lilla Värtans Miljöskyddsförening yrkar att länsstyrelsen upphäver miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut att lämna Fortums bägge anmälningar utan åtgärd. Både när det gäller byte från tillståndsgiven kraftvärmeanläggning med fluidbäddteknik till en mer ytkrävande och något mindre energieffektiv anläggning baserad på rosterteknik samt som följd av teknikbytet uppförandet av två silos för förvaring av totalt 20 000 torra biobränslen på Norra Kajen mindre än 200 meter från boende.

I samband med detta överklagande begär vi att länsstyren prövar lämpligheten i att miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar tillsynsansvar för de fjärrvärmeanläggningar AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad driver och yrkar att tillsynsansvaret i dessa anläggningar återtas.

Byte av förbränningsteknik

Som vi framfört till miljöförvaltningen har Fortum i ansökan framhållit att den förbränningsteknik som idag anses mest lämpad för pannor i ett biobränsleeldat kraftvärmeverk är tekniken med fluidiserad bädd. Fortum har därför sökt om tillstånd för panna/pannor med fluidiserad bädd där de för den sökta effekten antagit att pannhuset behöver sprängas sig ned till –27,0 meter för att rymmas inom gällande detaljplan. Pannschaktet om 40x60 meter sades då nå 40 meter under marknivå.

Vi har i alla instanser framhållit den högre kostnaden för en anläggning i centrala Stockholm med pannhuset nedsprängt i berget till - 27 meter och de problem för själva anläggningen som följer av en sådan förläggning bla problemet med vattenföringen. Men Fortum hävdade att det endast skulle bli 100 mkr dyrare än att bygga en anläggning ovan mark på en industritomt i Norvik utan det krav på arkitektur som krävs intill Gärdets och Hjorthagens bostadsområden och Bobergs vackra byggnader.

För ett år sedan 2010-05-25 skrev vi till Högsta domstolen: "Nu har det också kommit fram att den byggkostnad som Fortum räknat med för ett i berget nedsprängt kraftvärmeverk inte varit realistisk. Det finns därför risk för att Fortum återkommer med begäran om ändrat bygglov som tillåter en billigare utformning." Detta har vi också framfört i de synpunkter på som vi lämnat till miljö- och hälsoskyddsnämnden och vi åberopar nu också allt det vi framfört i vår skrivelse till nämnden och det som där bifogats.

Nu har Fortum erkänt problemen i och med att de 2011-01-05 lämnade in en anmälan till tillsynsmyndigheten om möjlighet till byte av förbränningsteknik vid KVV8 från sökt och av miljödomstolen tillståndsgiven fluidbäddsteknik till en mer ytkrävande anläggning baserad på något mindre energieffektiv rosterteknik. Något förbränningstekniskt annat alternativ till den sökta anläggningen har inte visats tidigare under denna process. Inte heller nu visades vilka byggnadsmässiga avvikelser som den ändrade anläggningen skulle få jämfört med den som redovisades i bygglovsansökan 2007-02-22.

Det handlar nu om en anläggning som vi och de kringboende som vi företrätt inte har fått ta ställning till i miljöprövningarna vilket strider mot HD:s domskäl för att inte ge oss prövningstillstånd annat än beträffande vattenverksamheten.

Självklart skulle AB Fortum Värme i miljökonsekvensbeskrivningen ha redovisat skillnaderna mellan de olika förbränningsteknikerna och de byggnadstekniska konsekvenserna som följer av dessa teknikval. Detta borde ha skett på likartat sätt som i Mälarenergi AB:s MKB 2010-10-27 för ny samförbränningsanläggning vid Västerås kraftvärmeverk (bilaga 1 se figur 9 och figur 10) där man visar hur en CFB-anläggning respektive rosteranläggning skulle disponeras inom ett givet område.

Där framgår att rosterpannor kräver väsentligt mycket större bottenyta än CFB-pannor som är högre. Vid Värtaverket skulle dock höjden över marknivån för den sökta pannanläggningen inte bli högre än för en rosterpanna genom den djupare nedsprängning i berget.

Vi har i våra synpunkter på anmälan (se näst sista stycket sid 3 tom tredje stycket sid 4) tydligt beskrivit att Fortum i MKB:n redovisat att kv Nimrod utgör en viktig biologisk spridningsväg och att: "De fem grova ekar som ligger i anslutning till det planerade kraftvärmeverket bedöms hysa högt naturvetenskapligt värde.... Ekarna kommer sannolikt att överleva den påverkan som en ny pannbyggnad ger så länge grävarbeten inte sker inom en radie av 2 meter från kronorna. För ek nr 4, som har liten krona gäller 5 m. Den beskuggning som kan bli aktuell är troligen inget direkt hot mot ekarnas överlevnad och deras innevånare..... En eventuell grundvattensänkning på grund av byggnationen innebär inget direkt hot mot ekarnas överlevnad. Dock bör man i samband med projekteringen utreda om permanent konstbevattning bör anläggas för de tre träd som står direkt norr om byggnaden."

Det här är utfästelser som Fortum gjort under miljöprövningen av Värtaverket och domstolen har i deldom 2007-11-07 i mål M 2115-07, bla för att ge skydd åt dessa ekar även under byggskedet, i sitt vilkor 4 meddelat att: "Arbetena med inlastningsschaktet i hamnen och schakt för panna och turbin skall utföras så att det inte uppstår några skador på miljö, byggnader och anläggningar i närheten. Kontrollen skall ske på så sätt att eventuella sänkningar av grundvattennivån uppmärksammas och skyddsåtgärder vidtas så att skador på miljö, byggnader och anläggningar förebyggs."

I tredje stycket på sidan 4 i vårt yttrande över Fortum AB:s anmälan har vi redovisat att bolaget även i samband med bygglovsansökan 2007-02-22 dels framhållit kv Nimrods stora vikt för spridningsvägen mellan Norra och Södra Djurgården och dels utlovat: "De mäktiga ekarna norr och öster om pannbyggnaden bevaras och kompletteras med nyplanterade ekar ut mot Jägmästargatan ".

Vi anförde även till miljöförvaltningen (se näst sista stycket sidan 4) att Fortums anmälan om ändrad förbränningsteknik medför sådana konsekvenser att Fortum inte kan hålla sig till i miljödomstolen gjorda utfästelser och att ändringen dessutom skulle strida mot ett av villkoren för verksamheten.

Stockholms Miljö- och hälsoskyddsnämnd har genom att lämna anmälan, från Fortum AB delägt av Stockholms stad, om ändrad förbränningsteknik utan åtgärd egenmäktigt överprövat miljödomstolens dom i mål M 2115-07. Vi yrkar att länsstyrelsen upphäver nämndens beslut i denna del.

Nytillkommande bränslesilor för lagring av torra biobränslen

Som följdverksamhet till den sökta ändringen av förbränningsteknik lämnade Fortum in en anmälan om utbyggnad av två nya silor för förvaring av torra biobränslen som pellets och briketter att uppföras på kajen inom det område som tidigare var avsatt för en LNG-anläggning. Till den tillståndsgivna Värtaanläggningen hör två silor om ca 5 000 m3 söder om den planerade pirutbyggnaden vilka enligt MKB:n "byggs på ett sådant sätt att även torra biobränslen såsom pellets och lignin kan lagras". Enligt anmälan beräknas denna volym nu trefaldigas.

I vår inlaga över anmälan påpekade vi att den till anmälan bifogade skissen, över Värtaverket med ett nytt kraftvärmeverk och Norra kajen med 4 silor för torra biobränslen, var markerad "BioKVV-Etapp1 Sammanställning". Vi påpekade att rubriken antyder att de kommer nya etapper vilket är högst sannolikt mot bakgrund av de ansökningar till Energimyndigheten som Fortum lämnat och som vi bilagt vårt yttrande. På nedre halvan av sid 2 övre två styckena har vi har kommenterat innebörden och konsekvensen av dessa.

De nu anmälda silorna skulle hamna ca 240 meter norr om platsen för de redan tillståndsgivna. Den närmsta kommer att hamna mindre än 200 meter från bostäderna på Dianavägen 8 som skulle komma att ligga helt oskärmat rakt väster därom. Se bifogade översiktsbilder (bilaga 2).

I alla instanser i handläggningen av fortsatta och utökade verksamheter vid Värtaverket och på Norra Kajen har vi företrätt Magnus Gutke, Dianavägen 8 (ändrad tel 08-664 6463) som vi även nu företräder. Kopia av tidigare inlämnad fullmakt bifogas (bilaga 3).

Vi påtalade riskerna för brand, dioxinutsläpp och explosioner genom den utökade lagringen av torrt biobränsle och att det nya lagringsområdet var ett hinder för den överenskomna snabbspårvägen som planerades gå nära intill.

Vi klagade också på att underlaget i ansökan var bristfällig. Senare har vi från bygglovsansökan fått ta del av uppgifter som även borde ha ingått i anmälan. Vi bifogar nu tre ritningar (bilagorna 4a, 4b och 4c). Bilaga 4a visar olika höjdmått för den ena silon samt den cylindriska delens inre diameter, bilaga 4b visar bandtransportörens höjdläge och bilaga 4c visar silorna med bandtransportörer från öster och norr.

Bilaga 4a visar att den cylindriska delen av silo nr 2 har en inre diameter på 27 meter och en höjd av ca 19 meter vilket i den delen ger en volym om ca 10 800 m3. Den cylindriska delen avslutas på höjden +24,5 meter och den koniska överbyggnaden avslutas på höjden 32,25 där en rektangulär överdel med 7 meters höjd tar vid. Av bilaga 4b framgår att bandtransportörer är inrymda där och att den nedre är inrymd i de nedre tre meterna av den rektangulära tornbyggnaden och att brandluckorna öppnas på ca +26,7 meter. Av bilaga 4c framgår att den nedre bandgången löper rakt västerut med nedre delen på höjden +32,25 meter hela sträckan mellan silo nr 2 och silo nr 1.

Den övre delen av silo 2 inkl bandtransportörer ligger på höjden +39,25 meter. Av bilaga A1.4 i MKB:n framgår att de närmaste bostäderna på Dianavägen 8 och kyrkan ligger på nivån +32 meter vilket innebär i jämnhöjd med bandtransportören mellan silo 2 och silo1. Mellan denna bandtransportör och kyrkan samt nämnda bostadshus finns inte heller några ljuddämpande hinder som vi visat ovan.

I Nacka Tingsrätts deldom 2007-11-07 i mål nr M 1821-07 avseende Värtaverket anger villkor nr 27 "Verksamheten vid Värtaverket och Energihamnen skall bedrivas så att den ekvivalenta ljudnivån på grund av verksamheten utomhus vid bostäder som riktvärden inte överstiger 50 dB(A) vardagar dagtid (kl. 07-18), 40 dB(A) nattetid (kl. 22-07) och 45 dB(A) övrig tid. Momentana ljud på grund av verksamheten får nattetid vid bostäder inte överstiga 55 dB(A), räknat som riktvärde. Om bullret innehåller impulsljud eller hörbara tonkomponenter skall angivna värden sänkas med 5 dB(A)-enheter."

Av bifogade delar av den till MKB-n hörande externbullerutredning framgår att lossningen vid kaj 503,där befintligt transportband ligger ca 90-100 meter längre söderut och till större delen avskärmas av befintliga cisterner, ger ett bidrag på 31 dB(A) i beräkningspunkt 2 vid bostäderna på Dianavägen 8. Bidraget till den punkten från det befintliga Värtaverket (efter åtgärder på gasturbinportarna) beräknades till 40 dB(A). Av tillhörande bullerkarta C01 framgår att vid samtidig lossning vid kaj 503 så överskrider den ekvivalenta ljudnivån vid fasad 40 dB(A).

Enbart driften av den i ansökan slutligt utformade utbyggnaden av Värtaverket skulle vid Dianavägen 8 ge en ekvivalent ljudnivå på 40 dB(A)

Om dessa silor i en framtid skulle komma att användas för lagring av pellets/briketter till ett konverterat KVV1 skulle den beräknade elproduktionen 594 GWh utan kondensdrift kräva en bränsletillförsel på ca 1600 GWh. Detta svarar mot en pelletsanvändning om ca 480 000 m3 år och det skulle kräva att varje silo fylldes helt minst 24 gånger per år vilket skulle medföra mycket långvariga störningar vid Dianavägen 8 både från bandtransportören, fartygen och lossningsutrustningen.

Vi har visat på att bränder är vanligt förekommande vid denna typ av silor. Dessa bränder ger också utsläpp av olika miljöfarliga ämnen och de skulle, med beaktande av brandluckornas höjdlägen, ske från en nivå under Hjorthagens närmaste bostäder.

Även när det gäller anmälan av de två nya cisternerna yrkar vi att länsstyrelsen upphäver miljö- och hälsoskyddsnämndens lättsinniga "icke beslut".

 

 

Yrkande om att tillsynsansvaret för Fortums fjärrvärmeverksamhet återtas av länsstyrelsen

Alla stora energiaktörer i länet har byggt, bygger eller avser att bygga egna bioeldade kraftvärmeanläggningar. Det gäller tex Fortum, Söderenergi, EON och Vattenfall. Kraftvärmen förutsätter fjärrvärmenät och vi menar att de enskilda aktörerna enbart ser till egna intressen vilket leder till för länet icke optimala fjärrvärmenät. Därför anser vi att länsstyrelsen bör ha tillsynsansvar för näten och ha en övergripande roll vid bedömningen av planerade utbyggnader.

När det gäller planerad utbyggnad av elcertifierad kraftvärmeproduktionen i länet står Fortum AB samägt av Stockholm stad i en klass för sig. Speciellt gäller det Värtaverket, en anläggning som ligger tätt intill ett bostadsområde i Stockholms innerstad.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har länge känt till att Fortum har långt gångna planer på att konvertera KVV1 för träpulvereldning. Ansökan om elcerifikat lämnades till energimyndigheten för 17 månader sedan och amtidigt lämnades ansökan in om ökad tilldelning av elcertifikat för KVV6 där en man räknade med produktion baserad på en inblandning av minst 50 procent biopasta.

Som framgår av våra synpunkter på anmälan så skulle ovanstående åtgärder leda till en ökad normalårsproduktion av el vid Värtaverket med 673 GWh jämfört med vad som i MKB:n angavs för dessa anläggningar. Som vi även nämnt har Fortum även informerat boende i Hjorthagen att VV2 skall konverteras till ett fastbränsleeldat kraftvärmeverk vilket skulle leda till ytterligare ökad kraftvärmeproduktion i förhållande till vad som redovisats i MKB:n. Vi har också hävdat att om ett konverterat KVV1 skulle användas som baslastanläggning så skulle hela den planerade el- och värme produktionen från KVV8 kunna ersättas.

Av ansökan framgår också att Fortum räknar med att en konvertering av KVV1 med rimlig tid för projektering, myndighetsbeslut, upphandling, byggnation och driftsättning skulle ge en driftstart till våren 2013, långt tidigare än det planerade KVV8 som när det skulle komma till stånd kräver nya fjärrvärmeledningar ut från centrala nätet. Förutom ökade kostnader innebär det att en innerstadsanläggning skall fjärvärmeförsörja alltmer perifera kunder.

Även med hänsyn till att Söderenergi med sin nya bioeldade CFB-panna vill öka fjärvärmeförsäljningen till Fortum med ca 700 GWh så förefaller en så stor anläggning som KVV8 obsolet i Värtan.

Tillståndet för KVV8 anger att högsta tillåtna tillförda bränsleeffekt är 400 MW men det finns inget som hindrar att en anläggning med mindre effekt uppförs. I stället för två nya rosterpannor om 180 MW vardera som man nu vill bygga skulle man kunna nöja sig med en om man därigenom kan rädda ekarna och förhindra de svåraste skadorna på spridningsvägen och minska den negativa påverkan på boende och kulturmiljön.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har tidigare försvarat spridningsvägarna, ekarna i kv Nimrod och den intilliggande Hjorthagsparken. Men efter 2007 års fullmäktigebeslut om Vision 2030 där det anges att: "Alla förvaltningar och bolag inom Stockholm stad har i uppdrag att bidra till att visionen förverkligas både i den dagliga verksamheten och genom långsiktigt utvecklingsarbete" har detta försvar upphört.

I visionen ingår att ha: "en generellt god beredskap för nya energilösningar tex avseende anläggningar för framtida biobränslebaserad kraftvärmeproduktion" och Fortum AB samägt med Stockholms stad har uppenbarligen funnit gehör hos miljö- och hälsoskyddsnämnden för tolkningen att denna generella beredskap skall förläggas till Värtaverket. Vilket inte är förvånande eftersom ledamöter i miljö- och hälsoskyddsnämnden också sitter i bolagets styrelse.

Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut kan närmast ses som domstolstrots eftersom frågan om de grova gamla ekarnas fortlevnad prövats och den skall garanteras genom miljödomstolens dom.

Vi yrkar i konsekvens med det anförda att tillsynsansvaret för Fortums fjärrvärmeanläggningar återtas.

 

Per Olof Fredriksson för Djurgården – Lilla Värtans Miljöskyddsförening