Verksamhetsberättelse

för Djurgården - Lilla Värtans Miljöskyddsförening för år 1990

Föreningen har liksom tidigare år agerat på olika sätt för att bevara och förbättra miljön och hindra miljöstörande verksamheter i vårt område.

Styrelsen har hållit 9 styrelsemöten för att diskutera aktuella frågor och planera på längre sikt. Mötena har varit välbesökta, och idéeerna och förslagen har flödat. På grundval av den enkät som gjordes 1989 har flera medlemmar kommit med i det konkreta arbetet i olika frågor.

Arbetet med en ny, mer fullständig version av "vitboken" om kolverket i Värtan har inletts under året. Denna skrift, som blev klar i april 1991, ger en sammanfattande bild av Stockholm Energis, ledande politikers och andra aktörers roll under olika skeden av kolprojektet. Där framgår att vi och andra miljö­vänner gång på gång varit de mest sakkunniga på alla tänkbara områden.

Sedan föreningens start har det stora problemet varit Stockholm Energis kolprojekt i kv Nimrod. Under året har arbetet med denna anläggning kommit så långt att provdrift skett i olika omgångar, med stora ång- och rökmoln, nya lukt- och bullerstörningar.

Under året återupptog koncessionsnämnden för miljöskydd de uppskjutna frågorna om utsläpps­villkor för Värtaverket. En av dessa frågor var hur stora utsläppen från det oljeeldade kraft­värmeverket skulle få vara, en annan vilka totala årliga utsläpp som skulle tillåtas från hela verket.

Vi skrev 8 februari och ställde en rad konkreta krav. Ett av dem var att man inte skulle tillåta större totala utsläpp än de som regeringen föreskrivit för det planerade NEX-kombinatet, ett annat att utsläppen i varje fall inte skulle få bli större än under 1989. Eftersom Stockholm Energi nu börjat planera för att kunna använda det gamla verket som oljekondensverk, med mycket stora utsläpp av stoft och försurande ämnen, begärde vi också att detta direkt skulle förbjudas.

Koncessionsnämndens öppna sammanträde, som var inplanerat till den 15 oktober, uppsköts på Stockholm Energis begäran till den 27 november. Förmodligen hade man sett den affischering som en del av våra medlemmar gjort och den övriga informationskampanj vi satt igång.

Mötet blev ändå mycket välbesökt, inte minst av engagerade och upprörda Hjorthagsbor. Vi hade fått in en sida om Stockholm Energis önskemål i Östermalmsnytt, och även Värtabladet skrev om vårt arbete och aktuella hot. Det hade också kommit ut att Stockholm Energi fått tillstånd att ventilera det stora bergrumslagret för kol via en bara 25 meter hög skorsten nere i kv Nimrod. Stoftutsläppet därifrån kan bli många ton om året.

Vårt årsmöte den 8 maj var också mycket välbesökt. Skälet var att mötet, vars första del var öppet för alla intresserade, gästades av direktör Harry Schein. Han hade just i boken "Makten" berättat om hur det tekniskt och miljömässigt överlägsna NEX-kombinatet blev utmanövrerat av durkdrivna politiker och energiverks­chefer. På mötet gav han en mycket engagerande skildring av detta maktspel och andra liknande händelse­förlopp, som han upplevde under sin tid som chef för Investeringsbanken.

En av de frågor som vi arbetat mycket med har varit utsläppen i Saltsjön av avloppsvatten från Stockholms avloppsreningsverk. Den 31 januari höll koncessionsnämnden för miljöskydd sitt möte för att pröva stadens begäran att få öka utsläppen av fosfor från Bromma reningsverk. Dess avloppsvatten släpps numera ut alldeles utanför Kastellholmen, via en lång bergtunnel.

Vi menade att man inte bara borde säga nej till denna begäran utan också kräva en omprövning av alla stadens avloppsverk. Man borde då kunna utnyttja de erfarenheter som erhållits från Käppala reningsverk på Lidingö, som nu kommit ner till mycket låga utsläpp. Den 16 oktober ordnade vi en specialvisning av Käppalaverket som blev mycket välbesökt och där verkets chef berättade om anläggningen på ett intressant och upplysande sätt. Något som vi fick lära oss var att inte slänga plastade "bomullstopps" i avloppet. Vi såg hur de låg i drivor i bassängerna och förstod att de utgör ett av reningsverkens största problem.

Vi påtalade också de allvarliga effekter som en Österled skulle få för vattenkvalitén vid södra Djurgården. Denna är nämligen tänkt att byggas som ett betongrör eller "tunnelbro" genom vattnet, precis på det djup där avloppsvattnet förs ut från Stockholm. Det kan därför bli mycket allvarliga lukt- och vattenkvalitéproblem av en Österled.

Under hösten pågick överläggningarna mellan socialdemokrater, moderater och folkpartister under riksbankschefen Bengt Dennis ledning om ett "trafikpaket". Vi agerade bl a genom Välj Spår-kampanjen för att försöka hindra de värsta delarna av denna överenskommelse, som berör vårt område bl a genom en sexfilig Värtalänk och en Österled, med stora trafikplatser bl a vid Lidingövägen-Erik Dahlbergsgatan och vid Lindarängsvägen nära Borgen. Därifrån skall trafiken sedan ledas mot city via Lindarängsvägen över Gärdet och Valhallavägen resp Oxenstiernsgatan-Strandvägen. Det blev dessvärre en uppgörelse, där dock det slutliga beslutet om Österleden uppskjuts till 1992.

En fråga av ovanligare slag under året var Länsförsäkringsbolagen kontorsbygge i kv Bremen vid Tegeluddsvägen. Föreningen reagerade redan under 1989 mot det sätt på vilket företaget och Stockholms stadsbyggnadskontor tog fram en ny detaljplan, som innebar att en tomt som var avsedd för hantverk och industriändamål istället skulle fyllas av ett högt kontorshus för ca 800 anställda. Vi överklagade beslutet till länsstyrelsen, men vårt överklagande togs inte upp till prövning.

Som ett skäl till att kommunfullmäktige i Stockholm godkände planen, trots beslut om att rejält minska kontorsbyggandet i stadens inre delar, hade angetts att man fått löfte om att inga byggarbeten skulle ske före februari 1992. Därmed ansåg fullmäktiges majoritet att bygget inte skulle försvåra den överhettade byggkonjunkturen, som kraftigt fördyrat allt bostadsbyggande. Det visade sig på hösten 1990 att företaget ändå satt igång bygget för fullt, trots vitesföreläggande från länsarbetsnämnden. Vi försökte på olika sätt och med viss framgång att få detta stadens största svartbygge uppmärksammat i TV och pressen.

Under sommaren hölls stora internationella ridtävlingar på Gärdet. Redan innan tävlingarna vidtogs olika åtgärder som skadade markytorna på olika sätt. I början av sommaren ordnades också en "Road-racing"-tävling för motorcyklar där, och tidningarna skrev: "Undan, joggare och picknickfolk!" Massor av bilar parkerades på gräsytorna. Vi skrev därför ett allvarligt brev till Djurgårdsförvaltningen och manade till en mycket större varsamhet med naturen och miljön. Motorcykeltävlingar av denna typ har inte här att göra. Ryttartävlingar är lättare att acceptera, men vi menade att alla ingrepp måste tas bort snabbt när tävlingarna var över och begärde stränga åtgärder mot all otillåten bilparkering.

Efter ryttar-VM försökte arrangörerna få Stockholms stad att ta emot en synnerligen smaklös "sponsor-klocka", som före, under och efter tävlingarna stått uppställd vid Sergels torg. Fritidsförvaltningen föreslog att den med ny skyltning skulle ställas upp på Gärdet norr om Lindarängsvägen. Vi skrev och framförde bestämda invändningar, och förslaget drogs tillbaka.

Ute på Frihamnspiren har det de senaste åren funnits en stenkross, som varit kraftigt störande för de närboende genom buller och stendammsmoln. I september hade vi flera kontakter med den tillsynsansvariga på Miljöförvaltningen för att försöka minska störningarna och snarast få bort stenkrossen.

I oktober gav luftfartsverket Ostermans Aero tillstånd till att ordna en helikopterflygplats på en ponton utanför hotell Ariadne, med upp till fyra starter eller landningar per dag.

Den 23 september ordnade vi en specialvisning av Naturens hus vid Stora Skuggan. Arrangemanget var mycket intressant men stördes av ett uruselt väder, med kyla och regn. Naturens hus var också samlingsplats för ett möte med andra föreningar om ett förslag till uttalande för att skydda Djurgårdsnaturen och hindra planerad bebyggelse vid Bergiusvägen. Vi var med under hösten och tog fram ett eget förslag till uttalande. Detta vann dock inte de andras gehör, och det slutliga förslaget blev sådant att vi inte kunde stödja det.

Miljöstörningarna från färjetrafiken har fått en ständigt ökande uppmärksamhet. Föreningen har därför bildat en särskild grupp som skall studera och ta fram förslag till hur vi skall agera i denna fråga.

STYRELSEN